Hur skulle det se ut om jag sa hej fast jag inte känner dig?
En sak jag kom och tänka på igår på bussen hem är hur lite vi svenskar kommunicerar med människor vi inte känner. JA det är ju inget nytt alls men vi lixom fattar precis utan att behöva säga någonting. Typ.
Jag sträcker mig för att plinga.
Jag plingar.
Börjar greja med min jätteväska.
Killen bredvid fattar direkt och flyttar lite utåt.
Jag får upp väskan (Tackvare att killen flyttade sig)
Jag flyttar mig lite ut från mitt äste.
Killen reser sig upp.
Jag reser mig upp.
Busschauffören bromsar.
Killen flyttar ännu mer.
Jag tar ett steg mot mittgången.
Killen går ut i mittgången.
Jag går förbi honom.
Bussen stannar.
Och vi sa ingenting. Ändå gjorde vi precis allting i samspel.
Haha. I andra länder kan man inte göra så för då kommer det världens harrang om vad man ska göra där man ska gå av osv. På ett sätt är det skönt att ingen pratar här.
Jag sträcker mig för att plinga.
Jag plingar.
Börjar greja med min jätteväska.
Killen bredvid fattar direkt och flyttar lite utåt.
Jag får upp väskan (Tackvare att killen flyttade sig)
Jag flyttar mig lite ut från mitt äste.
Killen reser sig upp.
Jag reser mig upp.
Busschauffören bromsar.
Killen flyttar ännu mer.
Jag tar ett steg mot mittgången.
Killen går ut i mittgången.
Jag går förbi honom.
Bussen stannar.
Och vi sa ingenting. Ändå gjorde vi precis allting i samspel.
Haha. I andra länder kan man inte göra så för då kommer det världens harrang om vad man ska göra där man ska gå av osv. På ett sätt är det skönt att ingen pratar här.
Kommentarer
Trackback
