feel the rain on your skin
Jag var på skolavslutning idag. Jag bestämde mig i sista stund för att pallra mig dit och titta och fika. Jonis slutade trean. Det känns lite konstigt att stå där och tänka att det var fem år sen jag stod där sist. Fem år sen. 2005 gick jag ut sexan och vi sjung hooked on a feeling med annan text till våra lärare. Vi söng sommartider också. I år sjöng alltså 97:orna sin avslutningslåt till sina lärare. De är stora nu. Går ut mellanstadiet och lämnar lilla brunnskolan för en mycket större skola.
Jag kommer ihåg det där. Första dagen i sjuan. Jag var kaxig och tyckte mig inte behöva någons hjälp. Jag stod på egna ben och tryckte mig inte intill väggarna i korridoren. Trodde jag i alla fall. I åttan undrade jag sedan om vi var sådär små. - Antagligen ännu mindre. På skolavslutningen i nian grät jag lite när vi sjung "den blomstertid nu kommer" vi sa hejdå till våran klass. Ingen brydde sig just så mycket. Vi sa hejdå, vi kanske ses på bussen. Hejdå!
Jag undrar ibland om någon mer än jag grät när vi kom hem. Jag gjorde det då. Jag tyckte att det var sorgligt att lämna klassen som började bli nått bra. Ett år till coh det hade varit toppen. Men ja så är ju högstadiet Man tror att det är bra tills det blir så mycket bättre. Nu som vi alla vet så vill jag inte sluta gymnasiet. Jag vill fortsätta och fortsätta men så blir det inte. Gymnasiet kommer ju också ta slut.
På tal om slut så tar kusin vitamin Felix studenten i morgon. Pilot blir han. Eller ja typ pilot i alla fall. Det ska firas.
Reaching for something in the distance
So close you can almost taste it
Release your inhibitions
Feel the rain on your skin
No one else can feel it for you
Only you can let it in
No one else, no one else
Can speak the words on your lips
Drench yourself in words unspoken
Live your life with arms wide open
Today is where your book begins
The rest is still unwritten
Jag kommer ihåg det där. Första dagen i sjuan. Jag var kaxig och tyckte mig inte behöva någons hjälp. Jag stod på egna ben och tryckte mig inte intill väggarna i korridoren. Trodde jag i alla fall. I åttan undrade jag sedan om vi var sådär små. - Antagligen ännu mindre. På skolavslutningen i nian grät jag lite när vi sjung "den blomstertid nu kommer" vi sa hejdå till våran klass. Ingen brydde sig just så mycket. Vi sa hejdå, vi kanske ses på bussen. Hejdå!
Jag undrar ibland om någon mer än jag grät när vi kom hem. Jag gjorde det då. Jag tyckte att det var sorgligt att lämna klassen som började bli nått bra. Ett år till coh det hade varit toppen. Men ja så är ju högstadiet Man tror att det är bra tills det blir så mycket bättre. Nu som vi alla vet så vill jag inte sluta gymnasiet. Jag vill fortsätta och fortsätta men så blir det inte. Gymnasiet kommer ju också ta slut.
På tal om slut så tar kusin vitamin Felix studenten i morgon. Pilot blir han. Eller ja typ pilot i alla fall. Det ska firas.
Reaching for something in the distance
So close you can almost taste it
Release your inhibitions
Feel the rain on your skin
No one else can feel it for you
Only you can let it in
No one else, no one else
Can speak the words on your lips
Drench yourself in words unspoken
Live your life with arms wide open
Today is where your book begins
The rest is still unwritten
Kommentarer
Trackback