I found a reason for me
Det finns en bra anledning till att jag inte bloggade igår. Inlägget skulle vara direkt otrevligt så därför skrevs det adlrig. Nu kan jag säga det i alla fall och ta inte illa upp. Det var inte jag som sa det först.
Så! Var inte arga på mig nu för att jag gjorde så här.
Vi förlorade krampen och det kändes snöpligt. Vi förstod aldrig domslutet. Vi stod där som fån när de sprang in i mitten och firade. Vi kunde höra segern från likkistan där de plaskade runt också. Det gjorde ont.
Idag har dock varit en bra dag. Fikaavslutning på franskan, film på engelskan. Fika på stan med Matilda, Elsa, Siri och MAria vilket verkligen var toppentoppentoppen. Sen var det dags för körkortsteori på Cederbacks vilket gick som en dans trots att jag glömt boken hemma. Jag lånade en helt enkelt.
I morgon är det slut på skolan för det här året. Så sorgligt men ändå skönt. Jag sa idag att jag k'nde skräckblandad förtjusning och så är det verkligen. Samtidigt som jag är skräckslagen ska det bli så skönt. Så skönt att säga tack och adjö och sen bara dra ifrån skolan och inte komma tillbaka på två månader. Det kan vi inte tacka nej till.
Idag hände något konstigt också. Det var som om jag fick någon form av omedveten medvetenhet. det låter knas men såhär var det.
Närmaste vägen hem från Cederbacks är via aspholmen så där cyklar jag. När jag närmar mig Gustavskiv får jag en snilleblixt. Om jag kör upp för backen rakt fram borde det gå snababre istället för att köra runt den vanliga vägen. ( eftersom den rakt fram brukar vara spärrad är det svårt att komma fram. Dessutom visse jag inte vart den ledde) Jag cyklad upp för branta backen och sen ser jag till min förtjusning att den andra vägen är helt avstängd p.g.a. vägarbete. YES! Vilken bedrift tänkte jag och cyklad hem.
Så! Var inte arga på mig nu för att jag gjorde så här.
Vi förlorade krampen och det kändes snöpligt. Vi förstod aldrig domslutet. Vi stod där som fån när de sprang in i mitten och firade. Vi kunde höra segern från likkistan där de plaskade runt också. Det gjorde ont.
Idag har dock varit en bra dag. Fikaavslutning på franskan, film på engelskan. Fika på stan med Matilda, Elsa, Siri och MAria vilket verkligen var toppentoppentoppen. Sen var det dags för körkortsteori på Cederbacks vilket gick som en dans trots att jag glömt boken hemma. Jag lånade en helt enkelt.
I morgon är det slut på skolan för det här året. Så sorgligt men ändå skönt. Jag sa idag att jag k'nde skräckblandad förtjusning och så är det verkligen. Samtidigt som jag är skräckslagen ska det bli så skönt. Så skönt att säga tack och adjö och sen bara dra ifrån skolan och inte komma tillbaka på två månader. Det kan vi inte tacka nej till.
Idag hände något konstigt också. Det var som om jag fick någon form av omedveten medvetenhet. det låter knas men såhär var det.
Närmaste vägen hem från Cederbacks är via aspholmen så där cyklar jag. När jag närmar mig Gustavskiv får jag en snilleblixt. Om jag kör upp för backen rakt fram borde det gå snababre istället för att köra runt den vanliga vägen. ( eftersom den rakt fram brukar vara spärrad är det svårt att komma fram. Dessutom visse jag inte vart den ledde) Jag cyklad upp för branta backen och sen ser jag till min förtjusning att den andra vägen är helt avstängd p.g.a. vägarbete. YES! Vilken bedrift tänkte jag och cyklad hem.
Kommentarer
Trackback
