The healing power of song
Oj. Jag trodde inte att det här skulle hända men så hände det. Jag bryr mig inte om politik så mycket. Jag missade rätten att rösta eftersom jag föddes en och en halv vecka för sent. Men okej just nu kunde jag inte brytt mig mindre. För jag är räddd, chockad och inte chockad.
Ja jag pratar ju om det fiasko till val vi har haft. Det är konstigt det där.
Och man säger att SD har tagit sig in i riksdagen
Nej och ja
Ja de sitter där men det är inte som att de tog sig in genom stormning. De valdes in. Hör ni? Valdes in. Av svenska folket. Genom demokrati. Och ja herregud vart är vi påväg? ett främlingsfientligt parti har valts av folket. Hur? Finns det inget bättre att rösta på. Inget?
Hm få se? Nä men jag gillar ju inte Mona, inte Fredrik, Sen älskar jag min bil. Mycket. Så jag röstar på det parti som vill stoppa de invandrarna som behöver hjälp mest.
Det är skrämmande
Jag har de senast dagarna sagt att jag är en tjej i mitten något till höger.
Det beskriver alltså min ställning inom politiken. Men jag yttrar mig inte gärna om det. Jag vill inte vara ond men det vet man ju. Röstar man blått, röstar man på ondskan.
Eller så är det ju inte men det är den bild som socialdemokrater och vänsterpartister ofta ger.
Är det verkligen så?
Jag känner mig inte ond men hade nog röstat blått.
Men jag är nog den där mittentjejen som egentligen skulle vilja ha ett eget parti som står där i mellan. Som låter folk få ta eget ansvar utan att för den sakens skull sparka upp de som är sjukskrivna i tron att de bara är sjuka för att de inte orkar jobba.
Ja en blanding.
Och sen SD då. Ja vad ska man säga. Jag var ledsen under valvakan jag strängt kollade på. Jag blev besviken på sverige. På alliansen. På miljöpartiet och de rödgröna. För allt.
Men nu när det lagt sig tror jag att det inte är så stort som allt verkar. Sverige har ju styrts av minoritetsregeringar sen stenåldern typ.
Jag hoppas bara att de övriga sju partierna kan komma överens. Att alla kan göra uppoffringar och göra något för att lösa det problem som uppstått.
Idag har jag varit på föreläsning på unversitetet. Jag kände mig viktig.
Ja jag pratar ju om det fiasko till val vi har haft. Det är konstigt det där.
Och man säger att SD har tagit sig in i riksdagen
Nej och ja
Ja de sitter där men det är inte som att de tog sig in genom stormning. De valdes in. Hör ni? Valdes in. Av svenska folket. Genom demokrati. Och ja herregud vart är vi påväg? ett främlingsfientligt parti har valts av folket. Hur? Finns det inget bättre att rösta på. Inget?
Hm få se? Nä men jag gillar ju inte Mona, inte Fredrik, Sen älskar jag min bil. Mycket. Så jag röstar på det parti som vill stoppa de invandrarna som behöver hjälp mest.
Det är skrämmande
Jag har de senast dagarna sagt att jag är en tjej i mitten något till höger.
Det beskriver alltså min ställning inom politiken. Men jag yttrar mig inte gärna om det. Jag vill inte vara ond men det vet man ju. Röstar man blått, röstar man på ondskan.
Eller så är det ju inte men det är den bild som socialdemokrater och vänsterpartister ofta ger.
Är det verkligen så?
Jag känner mig inte ond men hade nog röstat blått.
Men jag är nog den där mittentjejen som egentligen skulle vilja ha ett eget parti som står där i mellan. Som låter folk få ta eget ansvar utan att för den sakens skull sparka upp de som är sjukskrivna i tron att de bara är sjuka för att de inte orkar jobba.
Ja en blanding.
Och sen SD då. Ja vad ska man säga. Jag var ledsen under valvakan jag strängt kollade på. Jag blev besviken på sverige. På alliansen. På miljöpartiet och de rödgröna. För allt.
Men nu när det lagt sig tror jag att det inte är så stort som allt verkar. Sverige har ju styrts av minoritetsregeringar sen stenåldern typ.
Jag hoppas bara att de övriga sju partierna kan komma överens. Att alla kan göra uppoffringar och göra något för att lösa det problem som uppstått.
Idag har jag varit på föreläsning på unversitetet. Jag kände mig viktig.
Kommentarer
Trackback
