en vanlig blogg om ett vanligt liv

...och så återfick jag lusten att skriva igen

Veckor rullar på. Dagar lika så. Tiden rinner iväg utan att jag knappt märker det.

Veckorna har varit bra. Väldigt bra. Fint väder fram tills för några dagar sedan. Fina kompisar. Mycket fint som händer alltså.

Idag ska jag hem till siri och träffa henne, arvid och adde som vi var på peace med. Tyvärr är karin bortrest så hon kunde inte komma men jag tror att det kommer att bli jättebra. Även om det regnar.

På onsdag åker vi till malta i tio dagar. Kommer hem på söndagen och åker till farmor direkt från arlanda. Jag längtar dit lite. Det var ju ett tag sen jag träffade henne. Eller ja vid stundenten men innan det så var det länge sen. Det är det enda negativa med att hon och resten av släkten bor där de bor. Vi träffas nästan aldrig.

Jag ser fram emot att träffa min kusiner också. Så jag hoppas att de är hemma.

Nu ska jag snart sminka mig och platta håret. Sen ska jag packa en väska och se till att allt är ordnat inför i kväll.

En än gång. Det kommer att bli toppen.

Jag sitter här och väntar på att emma ska komma för att plugga lite körkortsteori och fika lite. Ivan väckte mig klockan halv sex idag och då gick jag upp och gav honom mat och tömde kattlådan. Sen ville jag sova mer och gick och la mig. Klockan åtta började Ivan bita mig väldigt mycket och då var det bara att gå upp. Jag är fortfarnade sur på honom för det. Han är ju värre en en bebis ibland. Nåja han kommer nog charma mig snart igen.

Egentligen borde jag stänga av datorn för det åskar visst lite. Men kommer den inte närmare så kan det nog vara.

Det är så troligt varmt ute nu. Och kvavt. Så har det varit i flera dagar nu och jag mår inte så bra. Jag får typ vätskebrist hela tiden och mår illa och känner mig allmänt trött och dålig. Men samtidigt så kommer jag ihåg vintern ochatt jag frös hela tiden. Nu har frosten i mitt hår blivit till något mindre kallt men mer svettigt. Typ svett alltså.

Jag vet inte hur jag ska berätta det här riktigt. Jag skulle ha berättat det i förra inlägget men då krånglade det ju så jag struntade i det. Men håll i hatten nu då. Håll i den. Håll...håll...vänta...håll...

...

...Ivan ska få en kompis



Mårran heter hon och visst är hon fin. Vi ska hämta henne efter vi komme rhem från Malta.

Peace and love :)

Det känns lite att tiden ofta går för fort, rinner i väg, försvinner innan man hinner tänka så mycket. Jag kom ju hem från peace för nästan en vecka sedan, i söndags. Då tänkte jag slänga in ett inlägg med lite bilder på måndagen. Så blev det inte. Det kan ha att göra med att jag blev väldigt förkyld och inte hade någon lust att sitta och skriva. Nu mår jag lite bättre även om näsan inte är vad den borde.

Peace var i alla fall bortom allt vad jag förväntat mig. Mycket mycket bättre och det känns väldigt bra.

Nu är det såhär också mitt i allt att min dator är helt vansinnig och jag har försökt att skriva mer på detta inlägg men det går inte att posta. Det här är det som finns kvar i utkast så det är så det får bli. Ledsen för det men jag orkar inte skriva en gång till. :p